Inget sammanhang, bara tankar

Jaha, nu sitter man på jobbet.

Bussjäkeln går bara en gång i timman vilket leder till att jag alltid kommer till jobbet 50 minuter innan jag ska öppna. Fast idag tog jag tillfäller i akt och solade faktiskt för första gången i mitt liv. Höh, det var en upoplevelse. Erfarenhet är en summa av misstag så vi kan väva in solningen i den kategorin. Men brun blev ja, oja!
I alla fall, det jag vill komma fram till är att jag är otroligt korkad. Som min vän en gång väldigt vist sa: Aida är förmodligen en av de intelligentaste personerna jag känner, när hon är smart är hon oslagbar, men när hon är dum, MASHALLAH (slå i trä) hahahahahahahahahaha, kan inte släppa det hahahahahahaha, Okeey, det räcker aida, sluta prata om dig själv. Allt handlar in om dig (joo, det gör det visst men folk gillar mer att man ljuger än att säga som det är, jag kommer tillbaka till detta senare, oroa er inte)

Hur som helst, jag steg upp 2 kvart innan för att packa ihop allt, inklusive min dator samt mina läraböcker. Datorn är inte tung men den väger, släpar den 2 timmar hemifrån till jobbet för att utnyttja min tid till fullo på jobbet och plugga! När man väl är på jobbet tar man upp datorn och så märker man att man glömde läroböckerna hemma, bra aida, verkligen (mashallah) Men nu kan jag istället sitta och slösa min tid, som egentligen skulle gått till att plugga, till att så meningslöst skriva ner alla känslor och tankar som egentligen bara tar en massa tid och förbrukar så otroligt många hjärnceller när de faktiskt inte har någon betydelse.

Dagens ämne är: våra olika köns gemenskap
Vad är det med dagens befolkning? Vart har självrespekten tagit vägen? Begreppet irrar runt som ett spöke i vårt förlorade samhälle, förmodligen förlorades innerbörden strax efter mitten på 1900-talet.
(WHAT?! Million stylez är ju fanimej en VIT HALVSVENSK/HALV JAPANSK GUBBE!?!?! Oh shit my God) What I was saying was that, det finns inte längre könsskillnader, enda stället där de existerar och man verkligen can tell the difference är på lönerna. Det kan vara rejäla skillnader, vi snackar flera tusenlappar.

Hur som helst, bortsett från det så finns det bara människor och inte längre män och kvinnor. Kvinnor har blivit individualister, vart har systerskapen tagit vägen?

Vart försvann alla kvinnor som hjälpte varandra att nå toppen och dela första plats? Jag är ingen självklar feminist men däremot en aning gammalmodig. Män har genom historien alltid varit konkurrenter, därför är det ingen som säger något. Men gränserna har töjts ut, gränserna gällande vad man får och inte får göra.

Lycka är numera definerad som materiell lycka och detta leder till att det finns folk idag (både män och kvinnor) som dödar varandra för den enas jobb, sambo eller pengar för att uppnå lycka. Hur mycket jag än försöker förneka för mig själv att mänskligheten inte börjat balla ur, får jag bara fler och fler bevis som bevisar motsatsen. Jag trodde länge på uttrycket "vi mot världen" där "vi" omfattade mänsklighten och "världen" representerade all sorts skapat motstånd och förstörelse. Nu är det snarare "jag mot vi".

Det finns varken gemenskap eller broderskap längre. Nu trycker människor hellre ned varandra än att erbjuda en hjälpande hand upp. Michael Jackson sjöng en gång "If you wanna make the world a better place, take a look at yourself and make the change". Kunde budskapet vara tydligare, trots alla vackra uttryck väljer människor att hellre lyssna på 50-cent och hans otroligt meningsfulla "Candy shop".

Förr i tiden när männen var de som jobbade och tjänade pengar vara hemmafruarna en gemensam kategori. de hjäplte varandra genom vått och torrt, och ibland var man till och med beredd att riskera att dra ner sin familj fördärvet, bara för att hjälpa sin näste. Jag saknar den omtänksamheten, jag saknar den ömsesidiga vänskapen då den ena aldrig utnyttjade den andra, utan troget lyssnade på den andras problem, utan att förvänta sig gentjänster. Ifall vi har lyckats komma så långt ner i dvalan på så kort tid undrar jag hur det kommer vara om sådär cirkus 20 år. Kan det bli värre än vad det är? Klart, det kan. Men kommer moralen att sjunka hos människorna är nog den rätta frågan, för allt är ju trots allt möjligt. Hmm, time will tell ..Together we stand, divided vi fall. So sad we've all already fallen.