Skräckinjagande, är vad de brukar kalla mig.
Men jag finner mig själv
så
vacker

beundransvärd

Anledningen

Jag är en citatmänniska, det har jag alltid varit.
Älskar att dramatisera händelser till oscarsbelönade hollywoodfilmer.
Att i sista sekund, titta på personen i fråga under någon stund och slänga upp ett citat som får världen att hålla andan

Nog med manus, jag ska vara strikt.
Det finns ett citat som jag under min livstid alltid undrat över:

If you love something, let it go
If it comes back, it's yours
If it doesnt - It never was

Jag har aldrig riktigt förstått det,
innerbörden
Jag har kunnat återberätta den med andra ord och få andra inse vad som menas
Men jag har aldrig riktigt löst den själv ännu
förrän nu på sistonde

Jag gjorde ett experiment,
sann naturvetare som jag är - ville jag bevisa en teori
under mitt egna namn

Alla mina nära och kära
fick deras
namn
nedskriva på ett svanmärkt A4

Därefter, slutade jag att höra av mig till dem
Totalt (understruket)

Det gick dagar
veckor
oberäknade månader

Vissa hörde av sig
andra inte
Vissa hörde av sig
flera gånger
andra inte

And it's not fair

To deny me

heder heder heder heder heder heder heder heder ??

Jag har en fråga att ställa er som inte hörde av er
Väg upp heder och vänskap i en balansvåg
och iaktta, vilka av begreppen är mest i värde?

Svenska Ordböcker

Jag ska säga er kära och okära, i
kärlek
&
vänskap - finns ingen heder

Överstrykna namn

befinner sig

på mitt

svanmärkta

A4-papper

inristade i mitt

medvetna

Jag hoppas innerligt att ni känner er dumma

- för er egna skull

för jag bryr mig inte, precis som ni gjorde

For those who made it
You're the worlds greatest

Trasiga själar
är framtidens hopp
De som har fallit
och smakat
hur dypölen smakar

De som har tagit slag
från sin medmänniska
och kände blodets smak
i sin mun

De ska rädda framtiden
för att de har lyckats resa sig upp
givit ett leénde till sin medmänniska
och fortsatt leva för ett bättre framtid

Trasiga själar
mänskligheten behöver er
Visa vad ni har lärt er när ni föll
i mänsklighetens avgrund

Hjälp oss uppskatta
vad vi tar för givet varje dag
Livet!Känslor!Kärlek!Välmående!
Hjälp oss att förstå
att gräset inte är grönare på den andra sidan

Sanningen i plural

Du som säger vänskap,
Dig svarar jag lögn

Jag kan inte tacka dig nog för att du
knivhögg
mig

i
rygg
en
Du skar ut fantastiska sår och du visade
mig
hurdant det riktiga sveket smakar
Skönt att vakna upp och inse hur döda ni egentligen är

Min mun är alltid torr, men jag spottar
alltid i kyrkor och prästen
har inget att säga om trohet
längre

"Jag har aldrig sett på maken på något så fult och felknullat,
och jag skulle helst vilja slippa idag också"
Jag log och sa
"tack"
hon har alltid vart lite egen, tänkte jag för mig själv

Först nu, inser jag att det var din spegelbild du talade till
It's all falling

Om du bara visste, hur lite kärlek
du serverade mig i dina
tequila shots
Snälla, det räcker
Du generar mig

Jag vände andra kinden till

"Aj"

Det finns ingen hake med att hålla kvar vid mig
anteckna mitt namn och arkivera mig

Nu förstår jag vad
SWEDISH DESIGN
egentligen innebär ...

Stjärnor

Jag lovar

En av dom här dagarna ska jag bryta mig fri

Tills dess sitter jag hemma med min melankoli

Och leker med sladden till telefonen som inte ringer

Blundar och låtsas att plasten är din hud mot mitt finger

Sen dagen du kom är min stad inte sig lik

Lamporna slår om från rött till grönt, rörelse blir bullrig trafik

Som jag hör genom fönstret jag alltid lämnar på glänt

Ifall du vill komma in och trotsa dom broar jag bränt

Jag skriver sorgeord efter sorgeord på blocket du glömde kvar

Sitter på balkongen

Tittar på himlen som aldrig ger mig något svar

Men den vet väl inte bättre än någon annan gör

Att mitt leende sviker är inget stjärnorna rår för

Sug, om inte annat.

Jag genomskådar er, men låtsas som ingenting.
För att vara trevlig.

Jag har svar, men låtsas som ingenting.

För att vara trevlig.

Jag föraktar er, pretentiösa puckon,

som tror prylar är enda måttet på framgång,

så ni lever kortsiktigt,

långt över era tillgångar.

Det är inte storleken på er skuld

som är måttet

på hur rik du är.

Jag ser att ni är idioter,

men låtsas som ingenting,

för att vara trevlig.

- Jag är fan inte trevlig.

Ska sluta låtsas att jag är det.

Det är inte att jag är grinig och aggressiv,

men borde nog kanske...

Dock, jag har alltid varit rak och koncis.
Jag kommer aldrig att spela med i ert fjantiga spel,

eller springa i ert idiotiska race om vem som kan vara mest som alla andra.
Fattar ni inte att ni blivit lurade?

Så klart ni inte fattar. Då hade ni inte ägnat er så hängivet åt småaktigt gnetande och jobbat i hjäl er för att kunna visa andra att ni har råd att åka på charter, eller spara i tre månader för att köpa en märkeströja. Eller ännu fånigare, ni obildade töntar med bilar som är lika stora som era lägenheter. Slår vad om att hälften av er bor i bilen, för ni har inte varken pengar eller hjärna till nåt annat. Kortsiktighet ÄR korkat.
Och alla ni blattar som skaffar er låtsasutbildningar för ni tror ni ska få status.

Ni är fortfarande bara blattar.

Ni läser utomlands i något fattigt b-land endast för ni inte kommer in på riktiga universitet och dränerar både staten och era föräldrar på finanser. Ni fuskar till er någorlunda godkänt, och riskerar därmed att, för egen vinnings skull, underminera en hel hyrkeskårs både anseende och kompetens.

Men vet ni vad som händer när ni kommer tillbaka och skall validera era kunskaper?

- Jo, det kommer att visa sig hur fullkomligt inkompetenta ni är och ni kommer att hamna med alla andra wannabees på Volvos golv.

You lose, din själviska jävel..!

Nu till dagens sanning:

1) OM DU INTE FATTAR VAD JAG SÄGERÄR DET INTE FÖR ATT JAG HAR FEL
Det är bara du som inte fattar. Lyssna, så kanske du lär dig något(?)

2) OM NÅGOT ÄR SVÅRT BETYDER INTE DET ATT DET MÅSTE VARA RÄTT

Krångla till det ni, om det får er att känna er smarta, det visar egentligen bara hur blåsta ni är

Om ni nu fått för er att författa sju mil långa mongokommentarer till ovanstående

är det ständiga svaret sanning nr 1, med tillägget:
-Ja, jag är mer begåvad än du, tyvärr.

Niär så rädda för att vara er själva

att ni helt förlorat förmågan att göra skillnad

på egna tankar och röster i huvudet.

"Var dig själv, alla andra finns redan"

Please don't make a fool of me

Det är när man känner hur det spänner

Just där bakom ögonlocket och

Ögonfransarna blir till svidande piskrapp

När dom blinkar blinkar blinkar bort

Men elden i halsen gör sig påmind

Som en varning innan explosionen

Av saltvatten möter ljuset från lampan i taket

Och det är saltvattnet som gör ondare

Som gör större skada än man någonsin trott

Att saltvatten kunde göra

Det är tårar min vän och det skulle inte skada om du

Såg mina tårar genom dina egna, dina egna som aldrig kommer

Är det därför du ligger i sängen varje natt och vrider dig (mig) sömnlös?

Är det därför du viskande frågar mig vad fan som är felet med dig?

Är det därför jag känner dina frågande ögon i min nacke,

Men låtsas sova djupare än en björn i ide

En flicka i ide för att vara exakt,

som inte störs av ljudvågorna som är din röst

Jag har ingen skattkarta till ditt psyke

Your guess is as good as mine

När du krampaktigt kvider bredvid mig

Finns det inget jag kan göra mer än att

Ta din hand och försöka locka fram ditt leende

Som inte ser dagens ljus så ofta

Men som slår all världens c-vitamin

Förstår du inte att det är när någon man älskar sakta går i bitar

Som man känner hur det spänner just där bakom ögonlocket

Och ögonfransarna blir till svidande piskrapp när dom

Blinkar blinkar blinkar bort

Men elden i halsen gör sig alltid påmind som en varning innan

Explosionen av saltvatten möter ljuset från lampan i taket

Och det är saltvattnet som gör ondare

Som gör större skada än man någonsin trott

Att saltvatten kunde göra

Spårvagnsfilosofi

Denna dag, denna alldeles speciella dag.
Varför kategoriserar jag den som speciell?
Jag tror det må vara för att jag har kommit i underfund med mig själv över lag. Dock, vågar jag inte yttra mig om att jag har lärt känna mig själv eftersom att jag utvecklar nya sidor av mig dag för dag. Det skrämmer mig en aning för att jag knappast längre vågar bidra med några åsikter längre, i rädsla om att jag inte kan stå för dem nästa vecka. Fast dock är det relevanta utvecklingar jag känner inom mig själv. Jag borde känna mig rädd fast ändå försöker jag att liknadsställa det hela. Vi kan fastställa det som en shoppingtur:

Jag stiger in i en affär som jag finner intressant.
Väl därinne hittar jag en hel del plagg som jag anser vara makalöst vackra, fast efter en hel del spenderad tid i provrummet får jag nog. Plaggen som hängde så graciöst på galgen är helt plötsligt inte lika attraktiva längre. Var och en av plaggen hade något som jag kände inte var min stil. Jag kände mig inte bekväm i dem, passade inte mig helt enkelt. Det kunde vara småsaker som färgen, sömmen, hållningen osv. ..

Det är samma sak med min attityd, eller ska jag kanske kalla det mitt beteende. Var dag som passerar har jag en del olika svar på likadana frågor. Vissa finner mig vara aggressiv en dag och nästa dag är jag hel deppig. När jag från början fick höra denna kritik kunde jag inte hjälpa att ta illa upp. Indirekt, det vill säga. Vad är det som har fått mig att reagera olika på dagar som i princip har vart likadana. Då fann jag en lösning på mitt dilemma

I denna "mognad/utvecklingsålder" som de säger att man befinner sig i, är helt enkelt en lång shoppingresa. Jag tar på mig ett plagg en dag som jag efter en hel dags användning kan bestämma mig om den var relevant eller ej. Samma sak är det med humör/attityd. Var dag som man går igenom bär man en ett plagg, det plagget prövar man. Under en viss period kanske man prövar 139 olika plagg, tills man till slut finner den som passar en. Där sömmarna, färgen, sömmen, modellen, där ALLT passar perfekt. Samma sak är det med personligheten/attityden. Man prövar sig fram, så kära gott folk, ta inte allt personligt och dra egna förhastade slutsatser. Kommunikation är makt. Om ett viss plagg inte passar din käre vän, låt denna få reda på det. Fast, framför budskapet och på ett avslappnat och troget sätt så det inte får en motsatt tolkning.

Detta var allt för mig, känns som om orden hade bubblat upp till ytan och jag kände för att skriva av mig dem. Nu ska jag ta ett kvällsbad, slappna av, stiga ur och bege mig mot min dejt med sängen. Måste förbereda mig, för morgondagen väntar mig ett nytt plagg jag ännu inte prövat ..

Religion

Om du frågar mig vad jag tror på, så är det på sånt jag ser
Och på viljan hos människor som skulle orka mer
Jag tror på bättre väder och ibland tror jag på lycka
Och genom att jag gör en god gärning kan jag någons liv smycka

Jag kan också tro på kärlek kanske någon gång ibland
Men oftast rinner den som vatten ur min bannlysta hand
Men gudar och religioner kan jag verkligen inte förstå
Varför be till någon som man aldrig någonsin har sett ändå

Om du inte ser honom varför ser han just dig?
Har du någon logisk förklaring hur detta kommer sig?
När du kramar om dina händer, ber om förlåtelse för allt du försakat
Tror du att det hjälper allt det svarta du har orsakat?

Försök att prata med människor, och inte med Gud
Och skyll inte på honom när ni bryter ett förbud
Att du tror på något större, som styr våra liv
Gör absolut inte heller att du i livet tar större kliv

Du står här och stampar precis som oss andra
Vi måste alla den svåra vägen vandra
Den stigen är livet som vi lever här
Och ingen vet åt vilket håll denna stigen bär

Ni får gärna tro på gudar, men för all skull låt bli att slåss
För i botten är alla religioner ändå lika för oss
Religioner är i grunden mer till för krig, än fred
Är det på det viset det ska vara, vill jag inte vara med.

Dödens andedräkt

Jag kunde inte

Visste inte hur jag ska må
Hur jag ska göra
Allt mörknar
Jag finner inget ljus
Jag ser dem
Virvlar runt i mitt huvud,
Hur kan något som är så självklart
Plötsligt verka så oklart
Dödens andedräkt vilar på mina axlar
Hans andetag flåsar mig i nacken
Jag bugar mig
Och tackar
Allt blir så otydligt
Jag kan inte tro det
Vi är ju i Sverige
Du ljög
Jag som presterade hela mitt liv
Det var allt jag ville
Nu förstår jag
Vänta ..
Du har gjort ditt val
De skriker ditt namn
Jag tittar ned från ovan
Jag kan inte tro det
Aska
Fåglar sjunger
Allt ljusnar
Jag saknar dig
När jag är borta
Tänk inte på mig mer
Jag kände inget alls
Bara le
Har du någonsin älskat någon
Så starkt
Du skulle offrat allt
Med kroppen som sköld
Men allt du gör är sårar
När allt du står för
Sviker dig
Jag letar
Förgäves
Sen sjunger jag om kärlek
Som om jag ens visste
Känn ingen smärta
Bara le
Tänk tillbaka
På imorgon
Samma dröm
Igen
Gråt och djupa andetag
Varför säger du alltid det?
Snälla
Lämna mig inte
STOPP
Stanna
Jag tittar upp
Spegelbilden
Spottar mig rakt i
Ansiktet
Det är försent ...
”du hade din chans”

I hate how much

Ibland, kräver mitt huvud engagemang, mera engagemang än vanligt.
Den kräver känslor, vilket jag oftast inte har tid med. De är inte raderade ur mitt huvud, ack nej. Utan de ligger bortglömda någonstans, lääängst bak i huvudet.

And I hate how much I love you

I can't stand how much I need you

Men då och då

vill hjärnan rensa bort allt det överflöd

som har lyckats stjäla utrymme

Vilket innebär att man

trots allt

måste gå igenom det

Minne för minne

känsla för känsla ...

You upset me

then you kiss my lips

All of a sudden I forget that I was upset

Can’t remember what you did

För varje minne som passerar framför ögonen bryts muren ned

Tänk att något som tog så lång tid att bygga upp

Kan brytas ned på mindre än ett ögonblick

Jag inbillar mig själv

att jag är sårbar

Skrattet lockas fram

av all den ironi

jag består av

And I can’t stand ya

Must everything you do

make me wanna smile

Can I not like it for a while

Men jag erhåller en otrolig egenskap

Att kunna förtränga

Jag och förträngning är bästa vänner

Vänner för livet

You know exactly what to do

So that I can’t stay mad at you

For too long, that’s wrong

Den här gången

likt alla andra

Väljer jag att

Förtränga

och

radera

detta
inlägg

ur mig

Life is bigger

It's bigger than you

and you are not me ..

Det finns folk som tror att de vet så mycket
Det finns folk som tror att de är så lärda
Det finns folk som tror att de har bättre kunskap om hur situationer skall handskas
Det finns folk som tror att de är så mycket bättre än andra
Och så finns det sådana som jag ..


But that was just a dream ...

Inget sammanhang, bara tankar

Jaha, nu sitter man på jobbet.

Bussjäkeln går bara en gång i timman vilket leder till att jag alltid kommer till jobbet 50 minuter innan jag ska öppna. Fast idag tog jag tillfäller i akt och solade faktiskt för första gången i mitt liv. Höh, det var en upoplevelse. Erfarenhet är en summa av misstag så vi kan väva in solningen i den kategorin. Men brun blev ja, oja!
I alla fall, det jag vill komma fram till är att jag är otroligt korkad. Som min vän en gång väldigt vist sa: Aida är förmodligen en av de intelligentaste personerna jag känner, när hon är smart är hon oslagbar, men när hon är dum, MASHALLAH (slå i trä) hahahahahahahahahaha, kan inte släppa det hahahahahahaha, Okeey, det räcker aida, sluta prata om dig själv. Allt handlar in om dig (joo, det gör det visst men folk gillar mer att man ljuger än att säga som det är, jag kommer tillbaka till detta senare, oroa er inte)

Hur som helst, jag steg upp 2 kvart innan för att packa ihop allt, inklusive min dator samt mina läraböcker. Datorn är inte tung men den väger, släpar den 2 timmar hemifrån till jobbet för att utnyttja min tid till fullo på jobbet och plugga! När man väl är på jobbet tar man upp datorn och så märker man att man glömde läroböckerna hemma, bra aida, verkligen (mashallah) Men nu kan jag istället sitta och slösa min tid, som egentligen skulle gått till att plugga, till att så meningslöst skriva ner alla känslor och tankar som egentligen bara tar en massa tid och förbrukar så otroligt många hjärnceller när de faktiskt inte har någon betydelse.

Dagens ämne är: våra olika köns gemenskap
Vad är det med dagens befolkning? Vart har självrespekten tagit vägen? Begreppet irrar runt som ett spöke i vårt förlorade samhälle, förmodligen förlorades innerbörden strax efter mitten på 1900-talet.
(WHAT?! Million stylez är ju fanimej en VIT HALVSVENSK/HALV JAPANSK GUBBE!?!?! Oh shit my God) What I was saying was that, det finns inte längre könsskillnader, enda stället där de existerar och man verkligen can tell the difference är på lönerna. Det kan vara rejäla skillnader, vi snackar flera tusenlappar.

Hur som helst, bortsett från det så finns det bara människor och inte längre män och kvinnor. Kvinnor har blivit individualister, vart har systerskapen tagit vägen?

Vart försvann alla kvinnor som hjälpte varandra att nå toppen och dela första plats? Jag är ingen självklar feminist men däremot en aning gammalmodig. Män har genom historien alltid varit konkurrenter, därför är det ingen som säger något. Men gränserna har töjts ut, gränserna gällande vad man får och inte får göra.

Lycka är numera definerad som materiell lycka och detta leder till att det finns folk idag (både män och kvinnor) som dödar varandra för den enas jobb, sambo eller pengar för att uppnå lycka. Hur mycket jag än försöker förneka för mig själv att mänskligheten inte börjat balla ur, får jag bara fler och fler bevis som bevisar motsatsen. Jag trodde länge på uttrycket "vi mot världen" där "vi" omfattade mänsklighten och "världen" representerade all sorts skapat motstånd och förstörelse. Nu är det snarare "jag mot vi".

Det finns varken gemenskap eller broderskap längre. Nu trycker människor hellre ned varandra än att erbjuda en hjälpande hand upp. Michael Jackson sjöng en gång "If you wanna make the world a better place, take a look at yourself and make the change". Kunde budskapet vara tydligare, trots alla vackra uttryck väljer människor att hellre lyssna på 50-cent och hans otroligt meningsfulla "Candy shop".

Förr i tiden när männen var de som jobbade och tjänade pengar vara hemmafruarna en gemensam kategori. de hjäplte varandra genom vått och torrt, och ibland var man till och med beredd att riskera att dra ner sin familj fördärvet, bara för att hjälpa sin näste. Jag saknar den omtänksamheten, jag saknar den ömsesidiga vänskapen då den ena aldrig utnyttjade den andra, utan troget lyssnade på den andras problem, utan att förvänta sig gentjänster. Ifall vi har lyckats komma så långt ner i dvalan på så kort tid undrar jag hur det kommer vara om sådär cirkus 20 år. Kan det bli värre än vad det är? Klart, det kan. Men kommer moralen att sjunka hos människorna är nog den rätta frågan, för allt är ju trots allt möjligt. Hmm, time will tell ..Together we stand, divided vi fall. So sad we've all already fallen.

-=-

.

Det tog mig femton år

att upptäcka att jag inte hade någon författartalang,

men då var det försent att sluta

för då var jag redan berömd
// Robert Benchley