Spårvagnsfilosofi

Denna dag, denna alldeles speciella dag.
Varför kategoriserar jag den som speciell?
Jag tror det må vara för att jag har kommit i underfund med mig själv över lag. Dock, vågar jag inte yttra mig om att jag har lärt känna mig själv eftersom att jag utvecklar nya sidor av mig dag för dag. Det skrämmer mig en aning för att jag knappast längre vågar bidra med några åsikter längre, i rädsla om att jag inte kan stå för dem nästa vecka. Fast dock är det relevanta utvecklingar jag känner inom mig själv. Jag borde känna mig rädd fast ändå försöker jag att liknadsställa det hela. Vi kan fastställa det som en shoppingtur:

Jag stiger in i en affär som jag finner intressant.
Väl därinne hittar jag en hel del plagg som jag anser vara makalöst vackra, fast efter en hel del spenderad tid i provrummet får jag nog. Plaggen som hängde så graciöst på galgen är helt plötsligt inte lika attraktiva längre. Var och en av plaggen hade något som jag kände inte var min stil. Jag kände mig inte bekväm i dem, passade inte mig helt enkelt. Det kunde vara småsaker som färgen, sömmen, hållningen osv. ..

Det är samma sak med min attityd, eller ska jag kanske kalla det mitt beteende. Var dag som passerar har jag en del olika svar på likadana frågor. Vissa finner mig vara aggressiv en dag och nästa dag är jag hel deppig. När jag från början fick höra denna kritik kunde jag inte hjälpa att ta illa upp. Indirekt, det vill säga. Vad är det som har fått mig att reagera olika på dagar som i princip har vart likadana. Då fann jag en lösning på mitt dilemma

I denna "mognad/utvecklingsålder" som de säger att man befinner sig i, är helt enkelt en lång shoppingresa. Jag tar på mig ett plagg en dag som jag efter en hel dags användning kan bestämma mig om den var relevant eller ej. Samma sak är det med humör/attityd. Var dag som man går igenom bär man en ett plagg, det plagget prövar man. Under en viss period kanske man prövar 139 olika plagg, tills man till slut finner den som passar en. Där sömmarna, färgen, sömmen, modellen, där ALLT passar perfekt. Samma sak är det med personligheten/attityden. Man prövar sig fram, så kära gott folk, ta inte allt personligt och dra egna förhastade slutsatser. Kommunikation är makt. Om ett viss plagg inte passar din käre vän, låt denna få reda på det. Fast, framför budskapet och på ett avslappnat och troget sätt så det inte får en motsatt tolkning.

Detta var allt för mig, känns som om orden hade bubblat upp till ytan och jag kände för att skriva av mig dem. Nu ska jag ta ett kvällsbad, slappna av, stiga ur och bege mig mot min dejt med sängen. Måste förbereda mig, för morgondagen väntar mig ett nytt plagg jag ännu inte prövat ..