I hate how much

Ibland, kräver mitt huvud engagemang, mera engagemang än vanligt.
Den kräver känslor, vilket jag oftast inte har tid med. De är inte raderade ur mitt huvud, ack nej. Utan de ligger bortglömda någonstans, lääängst bak i huvudet.

And I hate how much I love you

I can't stand how much I need you

Men då och då

vill hjärnan rensa bort allt det överflöd

som har lyckats stjäla utrymme

Vilket innebär att man

trots allt

måste gå igenom det

Minne för minne

känsla för känsla ...

You upset me

then you kiss my lips

All of a sudden I forget that I was upset

Can’t remember what you did

För varje minne som passerar framför ögonen bryts muren ned

Tänk att något som tog så lång tid att bygga upp

Kan brytas ned på mindre än ett ögonblick

Jag inbillar mig själv

att jag är sårbar

Skrattet lockas fram

av all den ironi

jag består av

And I can’t stand ya

Must everything you do

make me wanna smile

Can I not like it for a while

Men jag erhåller en otrolig egenskap

Att kunna förtränga

Jag och förträngning är bästa vänner

Vänner för livet

You know exactly what to do

So that I can’t stay mad at you

For too long, that’s wrong

Den här gången

likt alla andra

Väljer jag att

Förtränga

och

radera

detta
inlägg

ur mig